Att resa med barn - hur tänkte vi nu egentligen?!!!

När jag hälsar på mina föräldrar i Stockholm åker jag aldrig in till stan med barnen, jag tycker det är alldeles för besvärligt & komplicerat. 

När våra vänner berättar att de ska bila från Falsterbo till Åre tycker jag det låter fruktansvärt besvärligt. Vem orkar sitta i bilen så länge? 

Men, tydligen trodde jag att det är inga problem att åka över Atlanten (tar iof sig lika lång tid som att bila till Åre) och boka in 5 dagar i en storstad som jag inte känner till och boka vuxenanpassade heldagarsaktiviteter i. 

What the hell were we thinking??!!!!

Jag skyller på er alla vänner som sagt att vi är så coola som reser med våra barn. 

Jag skyller på mina föräldrar som har dragit runt mig i alla världens märkligaogästvänliga  städer i alla åldrar. (Fram tills nu hade jag förträngt hur mycket jag avskydde det.)

Jag skyller på att tiden förgyller minnena från förra resan. 

Jag skyller på alla konversationer om curlande & att vi vuxna ska leva vårt liv så får barnen anpassa sig. 

Det stod överallt att Kuba är så barnvänligt & kubanerna är verkligen vänliga mot barnen men det spelar ingen roll så länge barnen inte är vänliga. 

Här kommer sanning somni andra redan visste & inte berätta eller vi bara valde att inte lyssna på : Det är svinjobbigt att resa med 2 barn. Super duper jobbigt. 

Det är så jobbigt & otacksamt att resa med en snart 3-åring. Nu förstår jag vad alla menade förra gången när de sa att barnen inte får nånting ut av att följa med på en sån här resa. Clara tycker inte detta är skoj. Hon har sån hemlängtan, att hon varit sjuk har inte gjort det lättare. 

Havanna är en brokig turistig, stökig storstad med människor som vill ta på Clara, trafik åt alla håll och kanter, språk som hon inte förstår & guidade turer som hon inte har nåt intresse av. Utöver det vill vi gärna ut & äta middag sent på kvällen & sitta & snacka & vina med tysta barn som ska sova sött i vagnen. 

Nä, jag måste nog erkänna att det inte känns helt 100. Clara som annars är glad öppen & social är bara sur, mammig, grinig & har tappat aptiten. Hon som annars älskar  att hänga med farfar & Catherine men nu "vill hon inte!! " Hon vill "bara bara hem till Skanör". 

Hon var nog inte helt frisk efter Varadero och det blev lite hårt tempo och otåliga föräldrar som ville ut på stan. Det blev lite av en katastrof. Hon tjurar mot alla, vägrar allt. Hon satt en hel dag i vagnen & sov eller tjura.  En grej som jag inte hade tänkt är att man måste gå på toaletten med henne mitt i allt också.  Helt plötsligt är det bråttom bråttom och man får ta det som finns till hands. Dessutom vill "bara bajsa hemma i Skanör" Perfekt!!

Sophie däremot är en tjock, snäll, glad ängel som älskar all uppmärksamhet och mat. Hon tycker det är jättehärligt att familjen är mycket tillsammans. 

Men även om Sophie är lätt så är det jobbigt med 2. Det är alltid nåt barn vaket när man vill bara njuta av sin mojito i lugn & ro. Om ena barnet somnat i bussen kan man ge sig på att det andra vägrar & kör sin show. Nån ska alltid ha mat, blöja, sova... Samtidigt vill vi lyssna på guiden, åka amerikanare eller äta mat ifred. 

Jag tror att efter den här resan kommer malmös gauchosbloggen läggas ner. Som jag känner nu blir det inga mer reseäventyr en lång tid framöver.