Trinidad 1514-2014

Döm om vår glädje när vi insåg att Trinidad firade 500år medan vi var där. 

Staden har pyntats & fejats inför festligheterna. 

Domino är mycket populärt gatuspel. Helt andra regler än vad jag är van vid & mycket mer dramatiskt & känslosamt än jag brukar spela. 

Lucky Luke

Rompaus

Pulled pork är lika poppis här. Såg dock inga hipsters. 

Shower, sång & dans varje kväll. 

Cayo Blanco

För att få lite omväxling i strandlivet åkte vi ut med katamaran till den lilla ön Cayo Blanco. Sophie lämnades hemma med Neida & bara de stora fick följa med ut på färden ut till "pippis pappas söderhavsö". 

Varning för att bilderna kan få er att boka sistaminutenresa bort från regn & kyla. 

Neida & Sophie

1,5 båttur ut till karibisk musik & flödande rom. 

Snorkeltur på revet. 

Efter det var vi framme på Cayo Blanco vår egen lilla ö. 

Clara blev mycket glad över att få se Leguanen Isa (se Dora). 

Lata dagar på stranden

En av anledningarna till att vi stannade 9 dagar i Trinidad är för att det är den perfekta kombon av kultur, natur & strand. Här kommer bilderna som jag borde ha bombarderat er med om jag haft internet. Bered er på avundsjuka. :)

Clara har legat i havet med sin Simbaring så mycket som hon kunde. 

Tom C-A som inte är strandmänniska har njutit. 

Undervisning med havsfynd. 

Sötaste lilla livräddaren. 

På väg hem

 

Vår Trinidadfamilj med hushållerska & värdinna. 

Svårt att få igen bagageluckan för C-A har köpt så mycket rom & cigarrer

Numera vana resenärer som sover sött i bilen

Clara mycket nöjd över att bli uppgraderad för att vi ska få bassinett. 

Sophie efter att hon fått nya kläder efter att kaskadkräkts ner sin första bassinett just när matserveringen dragit igång. 

Schiphol på väg mot nästa flyg, vi vuxna har inte sovit en blund. 

Mer bilder från Trinidad

Trinidad

Efter 6 tim bussfärd utan lunch i en proppfull buss med Sophie som vägrade sova & säten som inte gick att luta bakåt var vi äntligen framme i Trinidad. 

En underbar kolonialstad som välkomnade oss med vacker arkitektur, soligt om än blåsigt väder, en härlig casa particular mitt i city med en välkomnande varm värdinna som heter Nancy. 

Lättnaden var tydlig på hela familjen. Clara busade runt, C-A tände cigarr & Sophie somna till slut. 

Trinidad bådar gott.

Vart är vi på väg?

Nu ska vi till Trindad & Vinales. Vi ska bo i familj och jag tror att detta är sista internet innan mellanlandningen på väg hem.

Vi ser jättemycket fram emot nästa etapp och trots mitt gnäll har vi det egentligen hur bra som helst. 

Service på Kuba

II stort sett ägs allt av staten. Hotelllen drivs av hotellkjedjor men ägs av staten. Taxibilar drivs privat men ägs av staten. Jordbruket drivs av bönder men jorden ägs av staten. 

Personalen på vårt flotta hotell verkar ha väldigt tydliga roller & kan inte sträcka sig utöver dem. De är så himla besvärade när man ber dem göra saker (sitt jobb). De ställen vi fått bäst service är de privata. 

Med tanke på att tom staten insett att landet måste satsa på turism så bör de skärpa sig och börja driva hotellen professionellt. 

De duktiga människor vi träffat ärutbildade läkare eller ingenjörer som insett att de känner betydligt bättre inom turism än att fortsätta jobba statligt. De jobbar delvis åt stat & kör sen freelance vid sidan av.   

Suddig bild på personal som inte gör nåt :)

Vuxenunderhållning

Igår kväll tog Otto & Catherine hand om barnen så att C-A och jag skulle få se lite av det kubanska nattlivet. C-A hade först tänkt att vi skulle se Tropicana show, typ Moulin Rouge. Eftersom jag inte ville vara party pooper sa jag ja! C-A gick ner för att köpa biljetter men kom upp med biljetter till att se Buena Vista Social club vilket jag tyckte var lite konstigt med tanke på att han berättat hur mycket han ogillar dem innan vi kom hit. Men han sa att han ville se nåt kubanskt. 

Så vi gick iväg glada i hågen för att gå på konsert utan barn & se lite nattliv. Redan när taxin stannar utanför Museo del Ron blev vi misstänksamma för att inte säga när vi såg publiken som bestod av illa klädda medelåldersturister. Det hela srar igång och jag ber C-A om att få se biljetten. 

Nietos de Buena Vista!!! Så de på scenen  är syskonbarn till nån i Buena Vista. Det var iof sig duktiga men det hela var så beiget. Salsatanter & äckliga mojitos. 

Dålig bild på när alla ska dansa konga!! Sen skulle alla upp och dansa salsa tillsammans. 

C-A ändå nöjd. 

Vinales

I dag har vi varit på utflykt till pina del ma & Vinales. 2,5til busstur från Havanna ligger dessa städer i en dal omringad av djungel & berg.

Clara mår bättre & tack & lov har hon börjat få tillbaks aptit & lite bättre humör. Hon tyckte bussturen var skoj & grottorna fick omdömet coola & det håller jag med om. Jag har nog aldrig sett så stort grottsystem & vi fick både gå och åka båt i dem. 

På agendan fanns även Romfabrik, hälsa på hemma hos en tobaksbonde & titta på en stor väggmålning. 

Romfabrik

Utsiksplats

Tobaksblad & storrökaren

Glad Clara

"Prehistorisk" väggmålning

Det hela har varit mycket lyckat & vi är på väg hem nu för att packa, äta tv-middag & koppla upp oss på internet för första gången Inch'Allah. 

Att resa med barn - hur tänkte vi nu egentligen?!!!

När jag hälsar på mina föräldrar i Stockholm åker jag aldrig in till stan med barnen, jag tycker det är alldeles för besvärligt & komplicerat. 

När våra vänner berättar att de ska bila från Falsterbo till Åre tycker jag det låter fruktansvärt besvärligt. Vem orkar sitta i bilen så länge? 

Men, tydligen trodde jag att det är inga problem att åka över Atlanten (tar iof sig lika lång tid som att bila till Åre) och boka in 5 dagar i en storstad som jag inte känner till och boka vuxenanpassade heldagarsaktiviteter i. 

What the hell were we thinking??!!!!

Jag skyller på er alla vänner som sagt att vi är så coola som reser med våra barn. 

Jag skyller på mina föräldrar som har dragit runt mig i alla världens märkligaogästvänliga  städer i alla åldrar. (Fram tills nu hade jag förträngt hur mycket jag avskydde det.)

Jag skyller på att tiden förgyller minnena från förra resan. 

Jag skyller på alla konversationer om curlande & att vi vuxna ska leva vårt liv så får barnen anpassa sig. 

Det stod överallt att Kuba är så barnvänligt & kubanerna är verkligen vänliga mot barnen men det spelar ingen roll så länge barnen inte är vänliga. 

Här kommer sanning somni andra redan visste & inte berätta eller vi bara valde att inte lyssna på : Det är svinjobbigt att resa med 2 barn. Super duper jobbigt. 

Det är så jobbigt & otacksamt att resa med en snart 3-åring. Nu förstår jag vad alla menade förra gången när de sa att barnen inte får nånting ut av att följa med på en sån här resa. Clara tycker inte detta är skoj. Hon har sån hemlängtan, att hon varit sjuk har inte gjort det lättare. 

Havanna är en brokig turistig, stökig storstad med människor som vill ta på Clara, trafik åt alla håll och kanter, språk som hon inte förstår & guidade turer som hon inte har nåt intresse av. Utöver det vill vi gärna ut & äta middag sent på kvällen & sitta & snacka & vina med tysta barn som ska sova sött i vagnen. 

Nä, jag måste nog erkänna att det inte känns helt 100. Clara som annars är glad öppen & social är bara sur, mammig, grinig & har tappat aptiten. Hon som annars älskar  att hänga med farfar & Catherine men nu "vill hon inte!! " Hon vill "bara bara hem till Skanör". 

Hon var nog inte helt frisk efter Varadero och det blev lite hårt tempo och otåliga föräldrar som ville ut på stan. Det blev lite av en katastrof. Hon tjurar mot alla, vägrar allt. Hon satt en hel dag i vagnen & sov eller tjura.  En grej som jag inte hade tänkt är att man måste gå på toaletten med henne mitt i allt också.  Helt plötsligt är det bråttom bråttom och man får ta det som finns till hands. Dessutom vill "bara bajsa hemma i Skanör" Perfekt!!

Sophie däremot är en tjock, snäll, glad ängel som älskar all uppmärksamhet och mat. Hon tycker det är jättehärligt att familjen är mycket tillsammans. 

Men även om Sophie är lätt så är det jobbigt med 2. Det är alltid nåt barn vaket när man vill bara njuta av sin mojito i lugn & ro. Om ena barnet somnat i bussen kan man ge sig på att det andra vägrar & kör sin show. Nån ska alltid ha mat, blöja, sova... Samtidigt vill vi lyssna på guiden, åka amerikanare eller äta mat ifred. 

Jag tror att efter den här resan kommer malmös gauchosbloggen läggas ner. Som jag känner nu blir det inga mer reseäventyr en lång tid framöver. 

Nyår i Varadero

I dag har vi badat, solat, druckit ur kokosnötter & haft det så skönt. Klockan 18:30 började galamiddag med grillad hummer, färska räkor, sushi, exotiska ostar & 101 efterrätter. Champagne & vin flödade & det rådde hög stämning i matsalen. Speciellt när alla fick partypaket med peruker, hattar & partyattiraljer. 

Liveband & sen galashow. Har dåligt med bilder då telefonen låg kvar på rummet. 

Gott nytt år på er kära vänner & familj. 

Fortfarande sjuk 2

Clara mår lite bättre men får ligga kvar till sängs. Jag åkte ut med katamaran & segla ut till rev & snorkla. 

C-A & barnen mötte upp mig till lunch & eftermiddagen spenderades vid havet. Clara är piggare men har fortfarande feber så hon fick inte bada. 

Stranden här är helt magisk. Vit sand & turkost varmt, klart vatten. Det är långgrunt vilket gör att man kan plaska & ha skoj med barnen långt ut i vattenbrynet. Efter flera dagar med vågor så har det mojnat. 

Jag pratade med hotelldoktorn imorse, han var så shockad att jag inte gett Clara nån medicin. Det var helt ofattbart & fick mig nästan att känna mig dum. Men jag har fått lära mig att febern är kroppens sätt attkämpa mot viruset & att visa att allt inte står rätt till. Nu tar vi det lugnt istället & hoppas den försvinner snart. 

Baksmällan 1 jan

1:a jan vaknade Clara upp med feber & jättehängig. Hon vill bara sova & inte äta eller dricka. Clara får ligga i sängen medan vi andra turas om att bada i pool & hav. 

Vi var inte alltför oroliga utan tänkte att det nog berodde på att var uppe till sent & har sovit oroligt de senaste nätterna. Clara är aldrig sjuk. På 3 år har hon haft feber 2 gånger & aldrig så hög som nu. Naturligtvis funkar inte battierna i termometern så jag fick gå till doktorn & låna en med kvicksilver. 

Vi har ändå en skön dag & Clara sover mest. 

Framme

Asså våra tjejer är så jäkla grymma. Både Clara & Sophie däckade så fort vi gick på planet i Paris. Air France levererade skön flight med bassinet, leksaker till båda barnen, barnmåltid som serverades först så att vi kunde njuta av god mat, vin & vi kom fram i tid. 

Väl framme tog det 3tim att gå igenom tull, hämta bagage & ta ut pengar. Alla var vi ganska slut efter allt men trots det letade Clara upp andra kids att leka med överallt. Hon sprang runt o lekte & busa. Sköna lilla tjejen!

Väl framme i Varadero på vårt all inclusive åt vi middag & däcka. 

Det finns inget internet

Den här bloggen känns lite fånig med tanke på att det enbart blev inlägg innan resan. Kanske inte det mest intressanta. Men det finns inget internet här eller ytterst lite. I Varadero fanns internet på en dator som inte funkar, perfekt! Inget WiFi. 

I Havanna finns det på några hotell men det är mycket ovanligt & inga kubaner har internet hemma.