Efter regn kommer solsken

Vi har hört att det är fint väder i Sverige just nu och det unnar vi er ;)

Eftersom alla svenskar vill prata väder kan vi berätta att solen inte alltid skiner här, bara för det mesta.

När ovädret väller in kan man se det. Det börjar vi horisonten och kommer inrullandes med buller och bång och det regnar mängder jag aldrig sett förut. Det är mysigt att sitta på terrassen och se regnet forsa ner och höra det smattra mot fönster och tak. 

Sandhögen är början på Carl och Rosannas nya hus

Solnedgången bakom Carls hus är helt magisk och det är olika nyanser av kitsch varje kväll

Kan själv

Enligt Clara smakar allt bättre om man äter med händerna.

Mat & vin, vin & mat

C-A och Claude pratar förmodligen business

Det är inte bara Carl med familj som skämmer bort oss här även hans bror Claude med familj gör det.

Claude och hans fru lagar gourmetmiddagar till oss i nivå med de bästa restaurangerna och vinerna ska vi inte ens tala om.

Man skulle kunna säga att Claude är tokig i viner. Han har byggt en underjordisk vinkällare som ligger under utomhusmatplatsen som Yvonne designat, hon har nämligen arkitektur som hobby. Jag ska försöka fota mer från deras fantastiska hus nästa gång.

utomhusmatplatsen

Vinkällaren hålls i rätt temperatur och fuktighet via ett mycket avancerat system och ryktet säger att elen någon gång prioriterats till vinerna framför AC i huset. 

Vinkylaren

Eftersom den paraguayanska kvällen är varm så har Claude designat och låtit tillverka en vinkylare så att vinet hela tiden håller exakt temperatur. Det är alltså inte den röda coolern men hela trälådan på bilden som är vinkylaren. Allt det för att kyla 1 flaska. Fantastiskt! 

Yvonnes hemmaodlade grönsaker,  de är så fina att jag trodde de var i porslin först. Köttet är också hemmaproducerat.

En helt vanlig middag chez Claude

Addi hjälper till med matlagningen

Clara, Addi, Marcus & Mika. Världens bästa barnpassning medan mamma och pappa dricker de finaste Caprinoschkas.

Guizo/pyttipanna

Som ni ser så är vi numera mycket bortskämda och det blir allt svårare att se anledningar till att återvända hem. 

Dengue

Där vi bor finns ingen Dengue men i Igazu där vi var för 7-9 dagar sen finns det. Dengue har 7-9 dagars inkubationstid.

Clara har varit lite hängig de senaste dagarna och väldigt mammig. Vi tror det beror på att hon håller på att få sina vampyrtänder.

Men idag var hon extra hängig, grinig och verkade ha ont som i kramp. Hon ålade sig o grät. Jag tänkte sablar också. Nu har hon åkt på dengue och hon har fått benknäckarfeber.

Paracetamol, lösa kläder, ett bad och mat o vätska. Sen kom lukten.... Det var inte dengue det var diarre!💩

Shoppingdag

Igår skulle vi åka o proviantera. Det tar lite tid då närmsta butik ligger 20min och en båtfärd härifrån.

Det har regnat rätt så häftigt 100mm på 2 dagar, vilket gjorde marken lerig vilket ledde till att bilen körde fast på vägen upp på färjan.

Lunchen intogs på en menonitfiskrestaurang. Jag har lovat mig själv att jag ska berätta lite om menoniterna men de får bli ett annat inlägg, de är ungefär som Amish. När vi kom in i den stora restaurangen var det så gott som tyst. Trots att det satt ett bord med 10-15 ungar i ålder 3-17. Helt tyst och alla var så lugna och väluppfostrade.

Jag vågade inte ta bilder men tjejerna/kvinnorna alla långt hår, lång kjol, sandaler och de hårigaste benen jag nånsin sett. Ingen log skrattade eller sa nåt. Männen bär vanlig skjorta och jeans De är tydligen så svartsjuka att se inte vill att deras kvinnor ska vara attraktiva för nån annan. Dessutom har de bestämt att de inte får använda deodorant, den är najs i 40C värme.

Vi kunde inte låta bli att stirra på dem. Men det fick vi tillbaks då vi handlade i menonitmatbutiken och jag sprang omkring i shorts. Då stirrade de minsann gubbarna. De undrade väl varför jag inte hade kvar min päls.

Oerhört välsorterad butik för att ligga så långt ut på landet. Man kunde hitta allt från bloody mary mix (märkligt då deras religion förbjuder alkohol), byggmaterial, hötorgskonst etc... En flaska vitt vin o en flaska Fernet stod bland alcogel och destillerat vatten.

Fågelparken i Iguazu Brasilien

Det känns väl som en riktig familjesemester när man går i djurparker. Det var i alla fall år sen sist för mig. I måndags var vi i fågelparken i Iguazu var faktiskt över all förväntan, de var i och för sig inte höga. Men jag kan sträcka mig så långt att jag kan varmt rekommendera det. 

Det var papegojer i alla dess färger och storlekar, flamingos, emuer, gamar, tucaner, örnar (?) och en hel del andra fåglar som jag inte minns namnet på. Man kunde gå i i jättestora burar och vara med fåglarna på nära håll. Speciellt tucanerna var nyfikna och kom fram och pickade lite på en. Clara tyckte det var spännande och satt och vinkade till fåglarna och sa hej och titta.

Det fanns även en stor bur man kan gå in i fylld med fjärilar och kolibris.

Liv bangade inte att hålla i ormen

Inte jag heller

Man kommer väldigt nära fåglarna

Iguazu fallen

I lördags åkte vi till Iguazufallen på den Argentinska sidan. Den ska vara den bästa då man kommer fallen riktigt nära, fast det kan man inte se från våra bilder. 

Det visade sig att det var en av de mest populära helgerna så det var FULLT med folk. Det var en del köer och värmen gjorde det inte lättare. MEN det var helt fantastiskt när vi väl kom upp och fick se dessa imponerande fall.  

På tåget upp till Djävulsgapet

Här ser det väldigt mycket lugnare ut än vad det var

Carl & Rosanna

Vi har varit i

Clara

I dag begravdes Clara von Arnold, Claras gammelfarmor och hennes namne.

C-A har åkt hem till Sverige i tisdags för att gå på begravningen medan Clara och jag stannade kvar i Paraguay.

Jag är så glad att Clarorna fick träffa varandra. Jag minns så väl första gången Clara fick träffa Clarita. Hon sprang ut ur duschen i bara badrock och tofflor bara för att hon ville se sitt nya barnbarnsbarn.

Clara älskade barn och hon älskade Clarita. Clara fick vara med på Claritas dop och vi hann umgås en hel del tillsammans innan vi åkte. Vi fick också möjlighet att ta farväl då vi kände på oss att det började närma sig slutet.

Clarita är uppkallad efter en stark, vacker, social & vänlig kvinna som nu har gått vidare och har förenats med sin man i himlen.

Det är inte bara namnet som Clarita har ärvt efter gammelfarmor, utan att vi vet hur, så har lilltjejen börjat samla på elefanter. Vi har fått från olika vänner och utan att vi sagt något. Detta är ytterligare en detalj som kommer att föra tankarna till Clara.

En dag i el campo

Vi börjar dagen med att lämna Clarita till familjen B som äter frukost och leker med henne under tiden som vi rider ut och föser boskap tillsamman med Vaqueron Roberto. 

Sen går vi hem och förbereder vår termos till att dricka Mate eller Tererera som de kallar det här. I Paraguay dricker man Mate kallt så alla går runt med en termos med kallt vatten. Tererera, precis som fika gör man tillsammans. Antingen är vi hos Farmor Ulla eller hemma hos Bs. Vi leker lite, kanske åker vi ut till verkstan eller kollar skörden eller nåt annat matnyttigt fram tills lunch. 

C-A har helt anammat stilen

Carl-Adam, Farmor & Fredrik

Marie, Clara & Liv

Efter lunch blir det siesta, i Sverige hade det varit vansinne att gå in  under de "bästa" soltimmarna men här är det det enda sättet att överleva.

Ser riktigt proffsig ut eller hur?

Efter siesta blir det mer lek och sen blir det solnedgångsridning, har vi tur följer resten av familjen med. Det är helt otroligt vackert att rida i skogen när solen sjunker i horisonten. Hästarna är pigga och sätter av i en skön galopp på stigarna. 

 Bland de övriga kvällsaktiviteterna kan man välja bad, antingen i pool eller i Claras pool. Eller så kan man låna Carls leksaker han har bland annat 2 motocrosser.

Claras pool 

Fredrik & Rocky

Asado

Vi sitter ute i den sköna Paraguayanska natten tills vi stupar i säng och sen börjar det om igen. 

UNDERBART!

Ciudad del Este

I dag lämnade vi Fredrik i Ciudad del Este, han åkte sen vidare till Brasilien och sen Argentina.

Vi hade tänkt hinna med vattenkraftverk och shopping i C d E idag. Men då vi satt uppe till 4:30 i morse och pimplade vin, så blev det ändrade planer och bara C d E för att lämna Fredrik och titta på affärerna.

C d E är en gränsstad dit Brasilienare och Argentinare åker för att shoppa shoppa shoppa. Det går busslast från Brasilien. Det är skumbutiker i gränder där de kränger allt från Crocs till IPads. Det är betydligt billigare för dem och de kan hitta lyxmärken som annars är svåra att få tag på. Det finns stor risk att bli lurad om man inte vet vart man ska gå.

Vi tog det lite säkrare alternativet och gick till shoppingcentret Mona Lisa.

Den största attraktionen på Mona Lisa var Clara. Det gick rykten om henne mellan våningarna och expediterna stod förväntantsfullt och väntade på oss när vi kom i rulltrappan.

Den är borta!

Satt och beundrade Clara när hon låg och sov och helt plötsligt upptäckte jag att hennes extra valk på armen är borta. Den mellan armbåge och hand.

Önskar att jag fotat den mer när den fanns. Jag kommer sakna den.

Får fota lårvalken desto mer. Ända tills den också försvinner.

Galopp i solnedgången

Vi sitter nu med leende från öra till öra efter en ritt i solnedgången.

Obeskrivligt vackert att rida i trädplanteringen vid djungeln och ut mot majsfälten och solnedgången.

Helt magiskt!

Fredagsmys

Vi har avokadoträd.
Vi har limeträd
Vi har kor
Vi har majs
Vi har WiFi så kanske man kan se melodifestivalen eller Beck-film.

Vi har med andra ord alla förutsättningar för att visa familjen hur man har en ordentlig svensk fredagsmys.

Packa, resa, äntligen framme i El Campo

Avresa 7 imorse för att hinna före värme o rusningstrafik. Vi var tvugna att åka i 2 bilar då vi har med oss sjukt mycket packning.

En tjejbil och en killbil.

Efter 5 tim plockade vi upp Fredrik i ciudad del Este. Medans killbilen fortfarande var kvar i Asuncion. Därefter var det pitstop för att äta Menonitglass och ut på jordvägarna, båt, jordväg, sen var vi äntligen på plats.

Rosanna och Carl har målat, fixat, köpt nya möbler till ett litet hus som är vårt under vår vistelse här. Generösare och gästfriare människor får man leta efter. Vi känner som hemma redan.

Nu ska vi sova gott för i morgon utlovas ridning.